BikeHiker

Vaknade i morse av en åskknall, sen vräkte regnet ner. Regnet slutade men hela förmiddagen såg himlen ostadig ut. Jag kollade med Pohlman för att se hur resan skulle bli och upptäckte att det bara var ett moln där jag befann mig. Hela vägen till Stockholm var en strålande sol.
Nu tog det lite tid att fixa packningen och fundera ut färdväg (jag ville inte åka transportsträckan Österbymo-Kisa igen) så jag kom iväg rätt sent.
Körde den fantastiska finvägen Tjureda - Myresjö tillbaka igen, tog en transportsträcka till Vetlanda där jag fyllde på magen lite och där började det se dystert ut på himlen. En snabb transportstäcka vidare efter väg 127 och jag fastnade med dubbla spärrlinjer bakom en karavan från Mini Club Sweden på turné. Kanske körde de spiken i botten men fort gick det inte. Strax före korsningen till Ädelfors blixtrade det till med en knall så jag hoppade högt. Sen kom skuren och Minisarna försvann i ett vattenfall.
Jag stängde till jackan men det rann ändå in iskallt vatten i kragen, ner över magen och ner i grenen.
Det slutade lika fort som det kom och snart var det sol, varmt och torrt igen.
Vägen var lika fin över Ökna och Pauliström som när jag körde ner men den här gången kom jag rätt väg över Lönneberga. Nu när jag kan jämföra så tycker jag att den förra vägen över Karlstorp var finare. Lönneberga var ändå inte så mycket att hänga i gran.
 
Jag körde över en fors som bara bestod av sten, på vägen mot Lönneberga. Den tyckte jag var lustigare att se.

Framme i Mariannelund närmade sig trippmätaren reservtanks värden så jag stannade och kollade var jag kunde tanka. Här slog det lite slint i skallen och istället för att fortsätta mot macken i Österbymo, säkert inte mer än 3-4 mil och med rejäl marginal till bottenslurken, så körde jag 2 mil till Vimmerby. Fulltankad stod jag sedan där och blev osäker. Himlen mörknade igen bortanför Mariannelund och Ingatorp dit jag tänkte mig men det såg klart ut åt andra hållet mot Västervik. Skulle jag tänka om och hitta en annan östligare väg?
Jag bläddrade i mina kartor och funderade. Klockan var redan halv sex och jag började inse att jag inte skulle hinna till Linköping i vettig tid idag vare sig den ena eller andra vägen. Så bestämde jag mig för att trots allt köra tillbaka till Ingatorp, köra finvägen upp mot Boxholm och satsa på att hitta ett rum där eller i Mjölby. 
Transportsträckan till Ingatorp var dyster. Det mörknade mer och mer framför mig och jag började känna mig som Frodo på väg mot Mordor i Sagan om Ringen. Förbi Mariannelund så var det svart på himlen och blixtarna ven i fjärran. Med andan i halsen så svände jag av vid Ingatorp och satter fart mot Överbymo. Nu var jag i alla fall inte på väg mot åskmolnet längre men det kändes som regnet jagade mig i ryggen, blixtarna ven och knallarna höll på att skrämma skiten ur mig. Saurons horder var efter mig och vägen gick upp och ner och hit och dit i skarpa knixar. Det här var bergodalbanesträckan som jag körde ner. Halvägs till Österbymo var de ikapp mig och det började skvätta lite.
Framme vid Österbymo regnade det, jag bestämde mig för att skippa vägen över Norra Vi som jag tänkt köra och istället köra raka vägen mot Asby. Det var klar himmel åt det hållet.
Vid Asby så skvätte det bara lite igen och solen sken. Bortemot Tranås såg det klart ut, mot Boxholm osäkert och bredvid mig i öster spände en fantastisk regnbåge över himlavalvet.

Det var sent, jag var blöt och längtade till ett hotellrum med varm dusch, hårtork handuksvärmare och liknande lyx så jag gav upp och siktade på Tranås.
Det fick bli slutet på den dagen.
Kanske kan jag köra den fina vägen upp mot Boxholm imorgon.