Tuff dag.
Men vad roligt det har varit. SMC:s Hojkartan har varit ledstjärna för vägvalet. Tanken är att pricka så många finvägar jag kan på vägen till Växjö.
Jag drog E4:an rakt söderut, tänkte att jag snabbt ville komma fram till nya vägar men vid Salem hade jag totalt tröttnat på motorvägen. Det är ju så tråkigt. Så det fick bli gamla Södertäljevägen igen.
Kryssade lite snabbt genom Södertälje och ut Pershagen. Nu blev det lite jungfruliga vägar.
Framme vid Järna hade jag lite svårt att bestämma mig. Antingen fortsätta söderut över Vagnhärad eller köra till Gnesta och sen väg 223 till Nyköping. Den senare står utsatt i Hojkartan. Det kurrade till i magen och jag bestämde mig för lunch hos Gnesta-Kurre.
Det är ju ingen höjdarväg till Gnesta men 223:an till Nyköping...
Oj, Oj, Oj.
Jag ångrade inte det vägvalet. Mjuka kurvor mellan ängar och små ekdungar på kullar. Det var såna här vägar jag drömt om och vips var jag i Nyköping. Inte för att det var någon kort sträcka men tiden susade fram lika skönt som jag.
Jag behövde tanka och jag mindes från tidigare att det fanns en OKQ8 i stan men Nyköping är förvirrande. Jag tycker bara jag kör runt i cirklar och så undrar jag om det nog inte blev fel i förra svängen och så plötsligt är man där.
Nytankad körde jag mot Jönåker för att där svänga mot Kolmården. Vägen förbi Kolmården till Norrköping är markerad i Hojkartan men jag tyckte nog faktiskt att vägen mellan Jönåker och Kvarsebo var intressantare ur hojperspektiv. Roligare kurvor, mindre trafik. Fast strandvägen från Krokek till Norrköping var fin.
Motorvägsinfart till Norrköping, siktar på centrum, väl där så är det en fin stad men den funkar inte riktigt att se från hojsadeln. Jag lyckas virra bort mig så jag inte hittar ut. Turligt nog är det välskyltat till turistinformationen och där fick jag tag i en stadskarta.
Vägen från Norrköping till V. Husby är med i Hojkartan men jag förstår inte varför. Det är bara sista biten förbi Snöveltorp som är ok, resten är bara intressant om man kör dragbike.
V. Husby till Norsholm var hyfsad men jag lyckades göra en sväng som jag inte hängde med på i kartan, så jag trodde jag åkte åt ena hållet men egentligen åkte jag åt andra och plötsligt var jag på väg tillbaka till Norrköping?
Vände, paserade samma gungande flicka i Norsholm igen och kom äntligen på rätt väg mot Grensholm.
Smal krokig väg med mycke åka i.
Vid Grensholm ska jag ta av mot Ljungsbro och Berg men det står skyltat Vreta Kloster, en liten skit ruin bortanför den mycket större orten Berg. Det tog mig ett par irriterande kilometer innan jag kopplade ihop det.
Nåväl det är en fin väg det också, mjukare kurvor, snabbare tempo och lite vattenkänning från sjön Roxen.
Väl installerad i Linköping ska jag nu krypa till kojs. Jag är trött men har förvånande lite träsmak i ändan med tanke på att jag suttit i sadeln i nära 7 timmar.
Imorgon väntar nya äventyr.
Jag drog E4:an rakt söderut, tänkte att jag snabbt ville komma fram till nya vägar men vid Salem hade jag totalt tröttnat på motorvägen. Det är ju så tråkigt. Så det fick bli gamla Södertäljevägen igen.
Kryssade lite snabbt genom Södertälje och ut Pershagen. Nu blev det lite jungfruliga vägar.
Framme vid Järna hade jag lite svårt att bestämma mig. Antingen fortsätta söderut över Vagnhärad eller köra till Gnesta och sen väg 223 till Nyköping. Den senare står utsatt i Hojkartan. Det kurrade till i magen och jag bestämde mig för lunch hos Gnesta-Kurre.
Det är ju ingen höjdarväg till Gnesta men 223:an till Nyköping...
Oj, Oj, Oj.
Jag ångrade inte det vägvalet. Mjuka kurvor mellan ängar och små ekdungar på kullar. Det var såna här vägar jag drömt om och vips var jag i Nyköping. Inte för att det var någon kort sträcka men tiden susade fram lika skönt som jag.
Jag behövde tanka och jag mindes från tidigare att det fanns en OKQ8 i stan men Nyköping är förvirrande. Jag tycker bara jag kör runt i cirklar och så undrar jag om det nog inte blev fel i förra svängen och så plötsligt är man där.
Nytankad körde jag mot Jönåker för att där svänga mot Kolmården. Vägen förbi Kolmården till Norrköping är markerad i Hojkartan men jag tyckte nog faktiskt att vägen mellan Jönåker och Kvarsebo var intressantare ur hojperspektiv. Roligare kurvor, mindre trafik. Fast strandvägen från Krokek till Norrköping var fin.
Motorvägsinfart till Norrköping, siktar på centrum, väl där så är det en fin stad men den funkar inte riktigt att se från hojsadeln. Jag lyckas virra bort mig så jag inte hittar ut. Turligt nog är det välskyltat till turistinformationen och där fick jag tag i en stadskarta.
Vägen från Norrköping till V. Husby är med i Hojkartan men jag förstår inte varför. Det är bara sista biten förbi Snöveltorp som är ok, resten är bara intressant om man kör dragbike.
V. Husby till Norsholm var hyfsad men jag lyckades göra en sväng som jag inte hängde med på i kartan, så jag trodde jag åkte åt ena hållet men egentligen åkte jag åt andra och plötsligt var jag på väg tillbaka till Norrköping?
Vände, paserade samma gungande flicka i Norsholm igen och kom äntligen på rätt väg mot Grensholm.
Smal krokig väg med mycke åka i.
Vid Grensholm ska jag ta av mot Ljungsbro och Berg men det står skyltat Vreta Kloster, en liten skit ruin bortanför den mycket större orten Berg. Det tog mig ett par irriterande kilometer innan jag kopplade ihop det.
Nåväl det är en fin väg det också, mjukare kurvor, snabbare tempo och lite vattenkänning från sjön Roxen.
Väl installerad i Linköping ska jag nu krypa till kojs. Jag är trött men har förvånande lite träsmak i ändan med tanke på att jag suttit i sadeln i nära 7 timmar.
Imorgon väntar nya äventyr.
Kommentarer
Trackback
