BikeHiker

Det har varit ett par veckor med sol, värmegrader och torra vägbanor. Perfekt för att ta ut hojen på vår tur. Men med min hoj kommer jag ingen vart.

Hela vintern har gått åt till annat än att fixa hojen som jag tänkt. Så när våren kommer som en överaskning känns det extra tungt att behöva GÅ till jobbet om morgnarna.
Ett par rejäla kraftag senaste veckan gör att det ser lite ljusare ut...

DÅ KOMMER VINTERN IGEN!

Nåja, det smälter väl undan, men det känns onekligen som makterna är emot mig just nu.

Har gett mig på att renovera frambroms caliprarna och återigen undrar jag över vad fan jag håller på med?

Jag har ju skaffat en hoj för att köra med och inte ligga på alla fyra och skruva.
Jag borde ju i rimlighetens namn då dumpa skrället och köpa mig en ny hoj, en som inte behöver renoveras hela tiden bara för att den är över 30 år gammal

Men så får man det väl att fungera igen och så rullar det ett tag och då har man glömt alla svordomar i garaget och tycker att det är en jäkligt trevlig hoj egentligen.

Nä, kaffet är urdrucket, nu är det slutplitat, jag ska ner i garaget och skruva på bromsarna igen.

Äntligen en liten semester. Tyvärr inte med nåt åka av på hojen men jag har fått lite meckar tid.
Det är nåt knas i elsystemet för saker lyser inte riktigt som de ska och styrlagret har börjat glappa så jag har plockat isär fronten igen och dragit åt.
Jag lyckades identifiera en kabel som var av till instrumentbelysningen också. Vänster blinkers fungerar ibland men alltid på höga varv. Jag får det till att kabeln till vänster bakblinkers måste vara sliten någonstans och orsakar ett glapp men som inte är större än att lite mer kräm gnistrar förbi. Att lokalisera det innebär att riva hela el-stammen utefter ramen och det känns för tungt nu.
Det får bli ett vinterprojekt.

I övrigt så ramlade farfars MC-bild ner från bokhyllan idag och spred glas och delar över golvet.
Men inget ont som inte har nått gott med sig. Jag upptäckte texten på baksidan.

August Olsson Sjöberga Arkelstorp i sin ungdom "Klockkädjor på magen och motorcykel på hedersplats"
Tröskning på Backagården 1910.
Maskinen till höger är en tandkulemotor som drev tröskverket. Motorcykeln var en fyrcylindrig kardandrivet "underverk" "Nordstjernan"
Två personer som kan identifieras är bröderna Karl och Alfrid Olson (ej släkt med August)
Flickan som sitter på armen hos sin far Per Persson heter Ester-Karin.

Tja, så står det. Inte förklarar det så värst mycket men nu vet jag i alla fall vad det var för hoj farfar hade.

Långfredag och äntligen lite fritid att lägga på en MC-tur.
Jag började lägga upp planer på en långtur över Gnesta, Nyköping och Sparreholm för att köra några av de fina vägarna i hojkartan och satte glatt av mot Södertälje.
På gamla Södertäljevägen vid Salems kyrka fick jag en glimt av E4:an där bilköerna kröp fram. Flinet över mitt vägval försvann fort när det blev tvärstopp strax efter Weda ner mot Södertäljebron. Det var inte ens en bilkö, det var en parkeringsplats!
Jag fick lov att utnyttja tvåhjuligheten och lirka mig försiktigt mellan bilarna och över bron för att komma ut via Pershagen och fortsätta mot Järna.

Vägen från Järna till Mölnbo brukar brukar vara dryg. Det ligger alltid nån husvagn eller trött skåpbil och blockerar men med motorcykel är faktiskt de korta omkörningssträckorna mellan dubbelheldragen hanterbara.
Jag svängde vänster mot Nyköping i rondellen efter Gnesta för att fortsätta på en krokig och tjälskadad väg fram till korset med väg 223, som var den egetliga finvägen jag var ute efter och där skulle jag ha kört vänster men en blick på klockan sa mig att om jag skulle köra som jag planerat borde jag ha planerat in en övernattning också. Det fick bli en annan gång, så jag svängde höger mot Björnlunda.

Vägen mellan Björnlunda och Mariefred är ett gammalt tips om finväg. Sist jag försökte höll de dock på att lägga om vägen så jag körde 2 extremt tröttande mil i grovmakadam till nära kollaps, fast det var ett tag sen och nu var vägen klar och fin sedan länge.

Vid ett T-kors svängde jag mot Gnesta igen och därifrån mot Nykvarn. Det här är en riktig sligerbultsväg men nu var den rätt tjälskadad och grusig efter vintern så jag fick köra försiktigt.

Det blev en ganska lagom första tur ändå på ca 5 timmar och det känns i ljumskarna att det var ett tag sen.

Snön ligger djup. Kylan är bister. Det känns jättelångt till våren och första MC-turen. Lika bra det kanske, för jag har plockat ner hela framändan för lite servicearbeten och nu börjar jag undra om jag får ihop det igen.

Jag skulle ju bara byta styrlager och packboxar...

Och hur tusan fick de in alla elkablar i lamphuset?

Sedan jag körde omkull på en isfläck förra hösten är jag lite harig med minusgrader.
Inte för att det är kallt och inte för att jag är rädd för att köra omkull men det blir så mycket att mecka efter. Så när termometern kröp under nollan vid morgon kollen för ett par veckor sedan så började jag gå till jobbet. När jag sedan missat två soliga helger på rad att köra på så blev suget för stort.
Fast termometern låg ostadigt på nollan så byltade jag på mig och gav mig ut idag. Vägbanan var i alla fall torr och solen sken.
Det blir lite transportsträcka ut ur stan innan jag kommer till några roliga vägar. Kroppen varm och skön, nästan så svetten bröt fram och mina fodrade allvädersbrallor älskar jag, men tusan vad det var kallt i ansiktet.
Jag fick lov att svänga av vid Västberga och inhandla en "buff" på Handelsboden för läpparna började domna. Jag har aldrig haft en "buff" förut och det krävdes lite experimenterande innan jag kom underfund med hur man använder den. Som att det finns en fram och baksida. Vänder man den fel blir det väldigt tungt att andas. Tyget är nämligen väldigt tätt utom på ett smalt band som man skall ha för munnen. Har man dessutom glasögon som jag, kan man inte dra den över näsan för då sprider den andedräkten så det immar igen.
Alltså, rätt vänd och med näsan över kunde jag fortsätta, men kylan la ut fler krokben. Kalla däck ger lågt luftryck och sladrigt bakdäck så jag fick svänga in på macken och puffa i lite till innan jag äntligen kom iväg.

Planen var att åka rundan Stockholm, Södertälje, Nynäshamn för det är en fin tur med roliga vägar men efter transportsträckan till Tumbarondellen och en bit in på Gamla Södertäljevägen började det bita i fingertopparna betänkligt.
Jag bestämde mig för att korta turen och svängde av mot Tumba istället.
Nere i Vårsta stannade jag för att skaka lite liv i fingertopparna. Jag hade också en stor lasbil framför mig som ändå skulle förstöra upplevelsen på krokvägarna som följde.
Fingertopparna kändes bättre och lastbilen var försvunnen så jag fortsatte till det populära MC-fiket Rosenhill.
En kopp kaffe att värma sig på gjorde riktigt gott i solskenet och nu var jag fitt för vägen till Tungelsta.
Det här är enligt min mening den bästa MC-vägen i Stockholmsområdet, härligt kurvig och glest bebyggd inbjuder den till att dra på. Tyvärr också olycksdrabbad så det gäller att vara skärpt.

Jag stannade till några gånger för att försöka fånga favoritvägen på bild. Tyvärr ville inte solen hjälpa till, för så fort jag stannade till så gick den i moln eller gömde sig bakom en träddunge. Därav de lite grådaskiga bilderna av en annars väldigt fin dag.

Ett litet antal likasinnade kunde inte heller hålla sig inne så jag kände mig inte helt ensam. Väl hemma så blev det till att tina fingertoppar igen men i övrigt kändes det bra.
Lite sorgset att ställa in i garaget igen för nu dröjer det nog till våren innan det blir några riktiga turer igen.

Jobb, jobb och jobb. Det har varit mycket jobb sedan semestern tog slut. Tid för att åka motorcykel har jag bara haft för till och från jobbet och med tanke på att jag bor inom promenadavstånd så är det försumbart.
Slitiga veckor gör att jag inte orkar upp på morgonen när väl helgen kommer heller.
Idag har jag i alla fall gjort en kraftansträngning i ottan och kom i tid (07.00) till att få en plats i KNIX-kursen på Tuvängen Ring. Tre gånger tidigare har jag vart här och vänt av olika anledningar men idag kom jag med.

Banan var fuktig när jag kom men det torkade upp rätt bra så när det var dags att köra var det bara några fläckar kvar. Vid tredje åket var banan i princip torr, det började inte droppa förrän till sista åket.
Jag tyckte ändå att det gick rätt bra och stadigt runt men många andra verkade ha problem. Det var säkert ett tiotal avåkningar under dagen, från alla grupper.
Visserligen inbjöd banan till att åka fort med sina rakor men jag tyckte ändå tempot var lungt, så förvånande var det, att rödflaggen åkte upp titt som tätt för att någon låg och kravlade i banan med hojen på sidan.

På det hela taget rätt nöjd, så att regnet strilade ner över mig på hemvägen kändes överkomligt.

Jaha! Så har man då äntligen lyckats hänga på Mälarn Runt, nordens största MC-evenemang.
Kul med en massa hojar som proppar upp i trafiken, det brukar annars vara bilarnas roll. Jag såg att målet var att samla 25000 hojar till årets 25års jubileum, jag har ingen aning om de lyckades men helt klart fick man räkna hojar i tusental. Det blev tvärstopp i Södertälje när alla skulle över Mälarbron som de dessutom håller vägarbeten på. Helt klart nordens största krypkörningsövning!

Vid stoppet i Eskilstuna fick man verkligen klart för sig vad stort det var. Motorcycklar överallt och säkert 80% Harley Davidson.
Jag parkerade och gick för att köpa nåt att dricka. När jag sedan stog och försökte fånga havet av motorcyklar på en bild så slog det mig plötsligt, hur skall jag hitta min egen hoj igen, parkerad någonstans i mitten?
Några kalkylerade gissningar om hur jag gått och ett par lovar mellan raderna så hittade jag faktiskt tillbaka igen.

Mälarn Runt är något av en folkfest för betydligt fler än bara motorcyklister. Efter hela vägen var det folk som tittade på och vinkade, folk som bänkat sig med brassestolar efter vägkanterna och dukat upp både mat och fika för att titta på.
Annars blev jag rätt besviken. Sträckningen gick till största delen efter motorvägar, motortrafikleder och raksträckor vilket bjöd på ganska tråkig körning, om det inte varit för sällskapet med andra. Kan vara för att alla café räcers ska hänga med, funkar väl inte så bra i kurvor de där långgafflade åbäkena.
Mitt pris för den rundan blev i alla fall en träsmak i ändan värre än något jag upplevt under hela min semester resa Växjö tur o retur.

Ja, så har jag varit på Rörken igen för en KNIX-kurs. Denna gång i strålande kvällsol.
Med tanke på så mycket hoj jag åkt och så många kurvor jag tagit på sistonde så gick det förvånansvärt dåligt.
Jag fick inget flyt alls i svängarna på första passet. Andra passet körde vi med en hand och det gick bättre. Först i tredje passet kändes det som det skulle, avslappnat och stabilt med rätt spårval och höjd blick. 
Tyvärr fick jag bryta och åka hem sedan, för solen gick ner. I brådskan när jag åkte hemmifrån hade jag inte tänkt mig för, så jag hade bara mina slipade solglas med mig och de funkar inte så bra i mörker.
Jag fick en bild på Hondas mäktigaste maskin ändå, innan jag åkte och jag stod flaggvakt med föraren så vi kunde snacka lite.

Sex cylindrar på raken! Nog är den brutalt läcker Honda CBX:en.

Inte Eugene O'Neill pjäsen men en ansträngande motorcykeldag.
Började tidigt och var nere när frukosten öppnade för jag visste att jag hade en långf väg framför mig.
Vädret var grådaskigt men gatorna i Tranås höll på att torka upp och Pohlman hade lovat solsken hela vägen hem. Med hoppackning (hela packning låg utspridd i rummet för torkning efter gårdagens regnjakt) planering av ny färdväg, fastspännande av väskor och utcheckning var klockan ändå 11 innan jag rullade ut ur Tranås.
Nu skulle jag ta igen det jag missade igår. Ett tag funderade jag på att köra hela vägen tillbaka till Österbymo, ta rundan om Norra Vi och Asby också men det vore också trevligt att komma hem innan dygnskiftet så jag begränsade mig till att ta av vid Ramfall mot Torpön.
Många gånger under den här resan har jag upplevt att, det här var en fin väg och så åker jag lite till och så var det en ännu finare väg och sen blir det bara finare och finare tills man smäller av.
Det här var definitivt en sån tur. Torpön bjöd på små knixiga vägar helt i klass med övningarna på Järfälla gokartbana med den skillanden att här var sikten skymd och det fanns mötande trafik.

Jag fick full valuta för knix-kurserna ändå.
Framme vid färjeläget fick jag vila en kvart innan linfärjan tog mig över till andra sidan. Det märktes att det här var en populär väg. Jag hade sällskap av fler motorcyklister på färjan och på vägen från färjelägret på andra sidan mötte jag ett stort gäng till.

Vid T-korset svängde jag höger mot Malexander och körde en underbar väg med mjuka kurvor efter Sommens strand och sen blev det bara bättre och bättre. Solen tittade fram mellan molnen, betydligt senare än Pohlman lovat dock.
Problemet med att ta bilder på vägar jag åker på, är att jag inte ser motivet förrän jag passerat.
Det blir till att vända, köra tillbaka, vända igen och sakta köra fram till punkten där jag kan ta bilden. Oftast så är jag ensam på vägen så folk inte ser mitt flängande men här stog en fågelfotograf i vattenbrynet och tittade konstigt på mig när jag kom för tredje gången så jag kände mig tvingad att säga nåt. Det visade sig att även han var motorcyklist och det blev lite snack om hojar, fåglar och fotografering innan jag var på väg igen men det är bara roligt, annars sitter jag mest med mina egna tankar när jag kör.
Kort snutt på väg 134 till Kisa och igenom för fortsatt väg mot Åtvidaberg. Strandvägen var lika fin som på nervägen men den bleknade lite i minnet av Malexander vägen. Snabb väg med mjuka kurvor, så var jag framme och det var dags att tanka. Ett varv runt i stan utan att hitta OKQ8 fick mig att komma ihåg problemen i Kisa. Jag började spana efter Volvo handlare istället och då blev det träff direkt. 
Alla hojvägar tycks gå genom Åtvidaberg för det snurrade runt bågar i centrurondellen in och ut från olika håll hela tiden. Jag körde vidare mot Ringarum.

Det är inte alltid så lätt att ta sig fram efter de kurviga småvägarna i landet. Skyltningen är betydligt mer snål och ibland stämmer inte heller skyltning med nåt jag kan identifiera på kartan. Ja, jag kör old school med karta och inte GPS, jag vet hur den fungerar och jag tycker jag har en bättre överblick.
Likväl stötte jag på problem vid Ringarum. Jag spanade efter ett vänster avtag mot "Fillingerum", enligt kartan och körde förbi skylten som pekade mot "Fyllingarum". Inne i Ringarum insåg jag att jag kört för långt, vände kom tillbaka till skylten och bestämde mig för att det var ett stavfel i kartboken. Efter några kilometer skulle jag göra ytterligare en vänstersväng och jag spanade efter skyltar som pekade mot orter som "Harsbo", "Torstorp" eller kanske Söderköping men så kom jag plötsligt fram till E22:an?
Tillbaka till den enda större korsning jag passerat men den skylten pekade mot "Stintorp"? Ett ortnamn som inte existerade på kartan. Som det såg ut så fanns det två möjligheter, antingen så var det rätt väg eller så skulle jag hamna i en återvändsgränd i skogen. Det var rätt och efter ett tag så hittade jag skylten mot Söderköping. Jag var varm och trött efter dagens strapatser så det fick bli ett stärkande matstopp där.
När jag varit i Söderköping tidigare har det alltid varit knökfullt med turister. Nu kändes staden öde. Det var jag och två gäster till på Göta Källare vid kanalen och jag var tvungen att fråga om säsongen var över eller nåt. Tydligen finns det ett glapp mellan 16 och 18 varje dag, då folk gör något annat än att sitta vid kanalen i Söderköping. Det kan vara bra att lägga på minnet om man inte gillar att trängas.
Stärkt fortsatte jag mot Ö Husby, tog färjan över Bråviken och fortsatte mot Jönåker och Nyköping. Fortfarande utan att veta hur lyckades jag ta mig genom Nyköping och fortsätta på gamla vägen mot Södertälje. Det var en fin väg över Vagnhärad till Järna men nu började hemlängtan suga ordentligt i mig. Genom Södertälje och den kära Gamla Södertäljevägen till Hallunda, sen fick det bli motorväg för resten.
Det blev en lång dag, klockan var nio när jag körde över Essingeleden in mot stan och visst har det varit en underbar resa men tusan vad skönt det var att se Stockholm igen.