Back on the road again
Hej bloggen!
Det var länge sedan jag skrev. Det har varit mycket i görningen men inte så mycket mc relaterat. Har flyttat till hus närmre mc-vägarna och med eget garage att mecka i men det är mycket jobb med det också.
Igår så tyckte jag det var dags för en liten tur ändå. Det hade regnat en del i veckan så hojen var rejält skitig efter jobbpendlandet. Så först blev det en tur till tvätthallen för uppsnyggning.
Igår så tyckte jag det var dags för en liten tur ändå. Det hade regnat en del i veckan så hojen var rejält skitig efter jobbpendlandet. Så först blev det en tur till tvätthallen för uppsnyggning.
Skinande ren gav jag mig sedan av med siktet inställt på några av SMC-kartans markerade fin vägar.
Jag började ut efter gamla Södertäljevägen, genom Södertälje och ut gamla Strängnäsvägen.
Jag började ut efter gamla Södertäljevägen, genom Södertälje och ut gamla Strängnäsvägen.
Tänkte jag skulle svänga av mot Nykvarn och Järna men tog en vänstersväng för tidigt och hamnade på en trevlig liten väg som jag inte hade något emot att utforska men så slog det mig att jag inte tankat innan jag for iväg. Trippmätaren visade att jag säkert skulle klara mig till Järna innan det var slut men det fanns inte utrymme att utforska vägar jag inte visste vart de ledde så jag vände och körde tillbaka.
Jag njöt av vägen ner till Järna, lugnt kurvigt och vädret var perfekt.
Efter tankning på OKQ8 satte jag fart mot Sparreholm där jag tänkte svänga av till väg 53 ner mot Nyköping som är en markerad fin väg i SMC-kartan.
1,5 tim efter start tyckte jag dock det var dags för ett mat stopp hos Gnesta Kurre. En av de få korvmojar jag vet där de har sojakorv.
När man ska dra en väg genom ett förhållandevis slätt och öppet landskap kan man dra den rakt fram. Man kan också göra som här, att snirkla den fram och tillbaka runt några utplacerade stora ekar. Jag uppskattar att de valt det senare alternativet, det är så mycket trevligare.
1,5 tim efter start tyckte jag dock det var dags för ett mat stopp hos Gnesta Kurre. En av de få korvmojar jag vet där de har sojakorv.
Mätt och belåten fortsatte jag. Vägen efter Gnesta är roligare än vägen före så det rullade på bra.
Den här vägen har jag kört otaliga gånger med bil och familj när min mor bodde i Katrineholm men det var ett tag sedan och det var roligt att återse alla kurvor jag nästan kunde i sömnen.
53:an ner mot Nyköping var fin men kanske inte så kurvig som jag skulle vilja ha den. Det började dyka upp lite träsmak i ändan när jag väl nådde fram.
Jag tänkte jag skulle köra väg 223 upp mot Björnlunda och Mariefred hem men Nyköping var lika förvirrande som vanligt så det tog ett tag för mig att hitta ut rätt väg.
Sen rullade det på med lite mera kurvor.
Ett oroande klonkljud hade börjat göra sig påminnt från bakhjulet. Det uppstod ibland när jag accelererade och jag hade svårt att begripa vad det var. Det kändes i vänster fotpinne också.
Då slog det mig att jag glömt smörja kedjan efter tvätten.
Tusan! Måtte jag inte få kedjebrott mitt på visjan. Inte så mycket att göra åt där jag befann mig nu så det fick bära eller brista. Vägarna var fina så jag försökte fokusera på dem istället.
223:an var vägen jag körde ner när jag tog långturen till Växjö för ett par år sedan och den var lika fin åt andra hållet. Ett avsnitt är själva urtypen för en fin mc-väg tycker jag, så jag stannade för att ta en bild.
När man närmar sig Björnlunda står det en skylt och pekar mot Gnesta in på en avtagsväg och här börjar en riktigt smal, snirklig och rolig väg.
Tyvärr en hel del skymda kurvor med kantgrus uppe på vägen och med en hel del möten så det ställde rätt höga krav på skärpan. Men jag gillar det fokus sådan körning kräver. Det är bara du, hojen och vägen som finns i skallen. Det finns inte utrymme för mer.
Ett möte i skymd kurva som du inte har planerat marginaler för och du är antingen en ful kylarprydnad eller en ingrediens i salladsblandningen.
Lyckligt framme i Gnesta var det transportsträckan till Järna, den vägen är inte så kul. Därifrån tog jag "Utflyktsvägen", det står skyltat att den heter så, upp mot Pershagen i Södertälje och sedan Gamla Södertäljevägen hem igen.
5 timmars mc-tur är precis lagom, och jag klarade mig utan kedjehaveri.
Väl hemma smörjde jag upp kedjan och granskade dreven. De börjar bli lite slitna.
Jaha, jag får väl skriva upp det på att-göra-i-vinter listan, byta drev och kedja.
