BikeHiker

Det har varit ett par veckor med sol, värmegrader och torra vägbanor. Perfekt för att ta ut hojen på vår tur. Men med min hoj kommer jag ingen vart.

Hela vintern har gått åt till annat än att fixa hojen som jag tänkt. Så när våren kommer som en överaskning känns det extra tungt att behöva GÅ till jobbet om morgnarna.
Ett par rejäla kraftag senaste veckan gör att det ser lite ljusare ut...

DÅ KOMMER VINTERN IGEN!

Nåja, det smälter väl undan, men det känns onekligen som makterna är emot mig just nu.

Har gett mig på att renovera frambroms caliprarna och återigen undrar jag över vad fan jag håller på med?

Jag har ju skaffat en hoj för att köra med och inte ligga på alla fyra och skruva.
Jag borde ju i rimlighetens namn då dumpa skrället och köpa mig en ny hoj, en som inte behöver renoveras hela tiden bara för att den är över 30 år gammal

Men så får man det väl att fungera igen och så rullar det ett tag och då har man glömt alla svordomar i garaget och tycker att det är en jäkligt trevlig hoj egentligen.

Nä, kaffet är urdrucket, nu är det slutplitat, jag ska ner i garaget och skruva på bromsarna igen.

Äntligen en liten semester. Tyvärr inte med nåt åka av på hojen men jag har fått lite meckar tid.
Det är nåt knas i elsystemet för saker lyser inte riktigt som de ska och styrlagret har börjat glappa så jag har plockat isär fronten igen och dragit åt.
Jag lyckades identifiera en kabel som var av till instrumentbelysningen också. Vänster blinkers fungerar ibland men alltid på höga varv. Jag får det till att kabeln till vänster bakblinkers måste vara sliten någonstans och orsakar ett glapp men som inte är större än att lite mer kräm gnistrar förbi. Att lokalisera det innebär att riva hela el-stammen utefter ramen och det känns för tungt nu.
Det får bli ett vinterprojekt.

I övrigt så ramlade farfars MC-bild ner från bokhyllan idag och spred glas och delar över golvet.
Men inget ont som inte har nått gott med sig. Jag upptäckte texten på baksidan.

August Olsson Sjöberga Arkelstorp i sin ungdom "Klockkädjor på magen och motorcykel på hedersplats"
Tröskning på Backagården 1910.
Maskinen till höger är en tandkulemotor som drev tröskverket. Motorcykeln var en fyrcylindrig kardandrivet "underverk" "Nordstjernan"
Två personer som kan identifieras är bröderna Karl och Alfrid Olson (ej släkt med August)
Flickan som sitter på armen hos sin far Per Persson heter Ester-Karin.

Tja, så står det. Inte förklarar det så värst mycket men nu vet jag i alla fall vad det var för hoj farfar hade.

Långfredag och äntligen lite fritid att lägga på en MC-tur.
Jag började lägga upp planer på en långtur över Gnesta, Nyköping och Sparreholm för att köra några av de fina vägarna i hojkartan och satte glatt av mot Södertälje.
På gamla Södertäljevägen vid Salems kyrka fick jag en glimt av E4:an där bilköerna kröp fram. Flinet över mitt vägval försvann fort när det blev tvärstopp strax efter Weda ner mot Södertäljebron. Det var inte ens en bilkö, det var en parkeringsplats!
Jag fick lov att utnyttja tvåhjuligheten och lirka mig försiktigt mellan bilarna och över bron för att komma ut via Pershagen och fortsätta mot Järna.

Vägen från Järna till Mölnbo brukar brukar vara dryg. Det ligger alltid nån husvagn eller trött skåpbil och blockerar men med motorcykel är faktiskt de korta omkörningssträckorna mellan dubbelheldragen hanterbara.
Jag svängde vänster mot Nyköping i rondellen efter Gnesta för att fortsätta på en krokig och tjälskadad väg fram till korset med väg 223, som var den egetliga finvägen jag var ute efter och där skulle jag ha kört vänster men en blick på klockan sa mig att om jag skulle köra som jag planerat borde jag ha planerat in en övernattning också. Det fick bli en annan gång, så jag svängde höger mot Björnlunda.

Vägen mellan Björnlunda och Mariefred är ett gammalt tips om finväg. Sist jag försökte höll de dock på att lägga om vägen så jag körde 2 extremt tröttande mil i grovmakadam till nära kollaps, fast det var ett tag sen och nu var vägen klar och fin sedan länge.

Vid ett T-kors svängde jag mot Gnesta igen och därifrån mot Nykvarn. Det här är en riktig sligerbultsväg men nu var den rätt tjälskadad och grusig efter vintern så jag fick köra försiktigt.

Det blev en ganska lagom första tur ändå på ca 5 timmar och det känns i ljumskarna att det var ett tag sen.

Snön ligger djup. Kylan är bister. Det känns jättelångt till våren och första MC-turen. Lika bra det kanske, för jag har plockat ner hela framändan för lite servicearbeten och nu börjar jag undra om jag får ihop det igen.

Jag skulle ju bara byta styrlager och packboxar...

Och hur tusan fick de in alla elkablar i lamphuset?

Sedan jag körde omkull på en isfläck förra hösten är jag lite harig med minusgrader.
Inte för att det är kallt och inte för att jag är rädd för att köra omkull men det blir så mycket att mecka efter. Så när termometern kröp under nollan vid morgon kollen för ett par veckor sedan så började jag gå till jobbet. När jag sedan missat två soliga helger på rad att köra på så blev suget för stort.
Fast termometern låg ostadigt på nollan så byltade jag på mig och gav mig ut idag. Vägbanan var i alla fall torr och solen sken.
Det blir lite transportsträcka ut ur stan innan jag kommer till några roliga vägar. Kroppen varm och skön, nästan så svetten bröt fram och mina fodrade allvädersbrallor älskar jag, men tusan vad det var kallt i ansiktet.
Jag fick lov att svänga av vid Västberga och inhandla en "buff" på Handelsboden för läpparna började domna. Jag har aldrig haft en "buff" förut och det krävdes lite experimenterande innan jag kom underfund med hur man använder den. Som att det finns en fram och baksida. Vänder man den fel blir det väldigt tungt att andas. Tyget är nämligen väldigt tätt utom på ett smalt band som man skall ha för munnen. Har man dessutom glasögon som jag, kan man inte dra den över näsan för då sprider den andedräkten så det immar igen.
Alltså, rätt vänd och med näsan över kunde jag fortsätta, men kylan la ut fler krokben. Kalla däck ger lågt luftryck och sladrigt bakdäck så jag fick svänga in på macken och puffa i lite till innan jag äntligen kom iväg.

Planen var att åka rundan Stockholm, Södertälje, Nynäshamn för det är en fin tur med roliga vägar men efter transportsträckan till Tumbarondellen och en bit in på Gamla Södertäljevägen började det bita i fingertopparna betänkligt.
Jag bestämde mig för att korta turen och svängde av mot Tumba istället.
Nere i Vårsta stannade jag för att skaka lite liv i fingertopparna. Jag hade också en stor lasbil framför mig som ändå skulle förstöra upplevelsen på krokvägarna som följde.
Fingertopparna kändes bättre och lastbilen var försvunnen så jag fortsatte till det populära MC-fiket Rosenhill.
En kopp kaffe att värma sig på gjorde riktigt gott i solskenet och nu var jag fitt för vägen till Tungelsta.
Det här är enligt min mening den bästa MC-vägen i Stockholmsområdet, härligt kurvig och glest bebyggd inbjuder den till att dra på. Tyvärr också olycksdrabbad så det gäller att vara skärpt.

Jag stannade till några gånger för att försöka fånga favoritvägen på bild. Tyvärr ville inte solen hjälpa till, för så fort jag stannade till så gick den i moln eller gömde sig bakom en träddunge. Därav de lite grådaskiga bilderna av en annars väldigt fin dag.

Ett litet antal likasinnade kunde inte heller hålla sig inne så jag kände mig inte helt ensam. Väl hemma så blev det till att tina fingertoppar igen men i övrigt kändes det bra.
Lite sorgset att ställa in i garaget igen för nu dröjer det nog till våren innan det blir några riktiga turer igen.

Jaha! Så har man då äntligen lyckats hänga på Mälarn Runt, nordens största MC-evenemang.
Kul med en massa hojar som proppar upp i trafiken, det brukar annars vara bilarnas roll. Jag såg att målet var att samla 25000 hojar till årets 25års jubileum, jag har ingen aning om de lyckades men helt klart fick man räkna hojar i tusental. Det blev tvärstopp i Södertälje när alla skulle över Mälarbron som de dessutom håller vägarbeten på. Helt klart nordens största krypkörningsövning!

Vid stoppet i Eskilstuna fick man verkligen klart för sig vad stort det var. Motorcycklar överallt och säkert 80% Harley Davidson.
Jag parkerade och gick för att köpa nåt att dricka. När jag sedan stog och försökte fånga havet av motorcyklar på en bild så slog det mig plötsligt, hur skall jag hitta min egen hoj igen, parkerad någonstans i mitten?
Några kalkylerade gissningar om hur jag gått och ett par lovar mellan raderna så hittade jag faktiskt tillbaka igen.

Mälarn Runt är något av en folkfest för betydligt fler än bara motorcyklister. Efter hela vägen var det folk som tittade på och vinkade, folk som bänkat sig med brassestolar efter vägkanterna och dukat upp både mat och fika för att titta på.
Annars blev jag rätt besviken. Sträckningen gick till största delen efter motorvägar, motortrafikleder och raksträckor vilket bjöd på ganska tråkig körning, om det inte varit för sällskapet med andra. Kan vara för att alla café räcers ska hänga med, funkar väl inte så bra i kurvor de där långgafflade åbäkena.
Mitt pris för den rundan blev i alla fall en träsmak i ändan värre än något jag upplevt under hela min semester resa Växjö tur o retur.