Vilddjurets vrål
Idag hörde jag min hoj ryta för första gången på över tre år. Oh, vad det lät bra.
Ojämt och hackigt och helt utan tomgång men vad skönt det lät.
Från att ha varit en låda med skruvar har jag äntligen lyckats få ihop den till något som visar tecken på liv.
Jag saknar fortfarande ett par delar men förhoppningsvis skickas de snart från england.
Tank och kåpor ska spacklas, slipas och lackas.
Tädning ska justeras, förgasarna ska synkas och sadeln ska lagas.
Men sen, då ska vildjuret få löpa fritt igen.
Provisorisk bensintank.
Fortfarande en bit kvar innan jag kan ta ut den på vägarna.
Kommentarer
Trackback
